Vetlanda och Vitala - en grönskande stad i lummig Emådal

Den första strofen i dikten "Där bygdesagan viskar" av författaren Pälle Näver beskriver hur de första människorna kom att befolka Vetlanda och dess omgivningar.

"Vi kommo utmed vattnen
i grå och heden tid
och reste hägn och viste
i slänt och sunnanlid…"

De första människorna kom sannolikt in i våra trakter längs med Emån och dess biflöden. De såg de viltrika skogarna, de fiskrika sjöarna och de bördiga slänterna ner mot Emån. Här var det lummigt och vackert. Här, just här ville de skapa sig en framtid för sig, sina familjer och för kommande generationer. På höjdlägen tände de eldar som markerade att här var det bebott.
Spår efter dessa människor finns genom bevarade fornlämningar, så som boplatslämningar, enstaka gravar och stora gravfält ända från stenåldern men de flesta från tiden runt yngre järnåldern.
Om dessa människor vet vi inte mycket men utgrävningar har gett oss en del svar om hur de kan ha levat. De tidigaste namngivna personerna som levt här kan man läsa om på de många runstenar som finns bevarade.
Under medeltiden var invandringen i Vetlandatrakterna stor och många kyrkor restes, de så kallade Njudungskyrkorna. Med kristendomen utvecklades skrivkonsten och i gamla dokument och brev kan vi mer och mer få en förståelse av hur folk levde och verkade.   

Namnet Vetlanda

Att Vetlanda just ligger där det ligger är inte konstigt. Här möttes vägar från alla väderstreck och här kunde man på flera ställen korsa den stridiga Emån och dess biflöden.
Där vägar möttes träffades människor. Här mötte man både vän och fiende, man bytte varor och handlade. Här hörde man de senaste nyheterna och fick lyssna till berättelser och sägner. Här blev det tingsplats och här reste man tempel för att blidka de högre makterna.
Namnet Vetlanda betyder, platsen där man kan odla vete, en bördig trakt med andra ord. Namnet Vetlanda finns bland de första gångerna beskrivit i brev från slutet av 1200-talet, eller Huetelandum som det då heter.
Ortnamn på ändelsen –landa, speglar generellt en förhistorisk bebyggelse. Alltså bör det ha funnits en förhistorisk bebyggelse här långt tidigare.

Hultaby slottsruin

Äldre kartor

En av de äldre kartorna som finns över Vetlanda är Dukers karta över Wittlanda by, upprättad 1693 för Sveciaverket. Här kan man se skog, höjder, vattendrag och våtmarker men även kyrkan och dåtidens torg. Scannar man in denna karta och lägger den i ett skikt över en nutida karta över Vetlanda, så är precisionen i kartmaterialet imponerande.
Det som verkligen fångar ens intresse i Dukers karta är de inritade och påstådda lämningar efter gamla gator, tomter, källare och gränder efter vad man kallar den forntida staden Vitala.

Vitala beskrivs i Peter Rudebecks skrifter, ”Småländske Antiquiteter”, publicerad i början av 1700-talet.
Rudebeck berättar om Götarikets påstådda huvudstad Vitala som ska ha funnits här för omkring 4000 år sedan. Han beskriver om lämningarna som finns dolda en halv aln under jorden. Han beskriver källare med målningar och hur gatorna strålar samman mot byn Torget. Här regerade den väldige götakonungen Erik den I.

Vid en ombyggnad av Vetlanda kyrka 1673 fann man vid kyrkans sydvägg kvarlevor efter en jätte. Bara lårbenen lär ha varit drygt en meter långa. Detta menar Rudebeck kan ha varit Erik den I eller Skinnskarpe, som han lär ha kallats.

Karl den XII passerade bevisligen Vetlanda och besökte kyrkan för att beskåda skelettet av denne jätte. Skelettet finns med i inventarieförteckningen för kyrkan från 1828 då det låg i en kista i sakristian. 1845 lånades skelettet ut till en professor, Sven Nilsson i Lund, men det återsändes aldrig.

Vad för historia som finns dold under våra fötter i den jord vi än idag brukar, det vet ingen riktigt säkert. Inga handlingar styrker att Vitala funnits men att Vetlanda och dess omgivningar har en rik historia det vet vi och att Vetlanda är speciellt, det känner man redan när man kommer hit...

Välkommen till Vetlanda!

Skriven av Pär-Olof Högstedt, sonson till författaren Pälle Näver.